Elever på Carlforsska gymnasiet hemkomna från volontärarbete i Indien

Saga Renbäck och Ina Eriksson från Carlforska gymnasiet är nyligen hemkomna från Delhi. Till vardags studerar de på Carlforskas Europaprogram, med inriktning mot internationell erfarenhet och språk. Som projektarbete bestämde de sig för att under två veckor åka till Indien och söka svar på frågeställningen ”Hur är det att arbeta som volontär?”.

Det var i februari 2011 som Saga kom på idén att hon ville åka till Indien och prova på volontärarbete som en del av höstens stundande projektarbete. Vännen Ina Eriksson nappade snabbt på äventyret och tillsammans påbörjade de planeringen. Snart kom de i kontakt med en volontärbyrå som inriktade sig mot just Indien. Byrån hjälpte till med att hitta både boende och volontärplats och bistod med såväl tolk som hämtning från flygplats.

Under de två veckor tjejerna var på plats i hektiska Delhi arbetade de på ett barncenter. På centret fick barnen komma och gå som de ville, oftast var det runt åtta-tio barn på plats samtidigt. En del av barnen var hemlösa, andra hade familj. På centret erbjöds de mat och utbildning. Förutom att leka med och underhålla barnen hjälpte Saga och Ina till med enklare former av undervisning inom engelska och matematik.

- I början var svårt att kommunicera med barnen, vi fick försöka med kroppsspråk. Så det är klart att språkbarriären var lite problematisk, säger Ina.

Handledare för elevernas projektarbeten är Olov Åberg. Olov kunde bistå Ina och Saga med många praktiska tips och råd då han själv varit i Indien inte mindre än fyra gånger.

- Det här är ett utmärkt projekt som passar väl in på deras program. Om man ser till allmänhetens intresse måste man säga att projektet är en succé, fastslår Olov nöjt.

Under hela projektets gång – augusti 2011 till maj 2012– driver tjejerna en blogg. Bloggen fungerar som en loggbok för både lärare och allmänheten att följa. De har även blivit intervjuade av VLT och varit på andra ställen och berättat om sin resa.

- Vi förstår nog inte vad det är vi gjort än, det kan ta tid. Men vi tänker på barnen varje dag och räknar ut vilken tid det är där och vad de gör och så. Det var en stark känsla som uppstod inom en när man fick respons av barnen, säger Saga.

- Den här uppmärksamheten hade vi inte heller räknat med, men det är hur kul som helst, avslutar Ina.